Foto: Weare365

Så mysigt att jag fått hänga så mycket med Forni senaste tiden. Vi var ju först iväg en vecka själva i Miami och nu har vi hängt tio dagar på Hawaii. Nu är jag däremot riktigt trött på henne. Haha, skoja – jag älskar henne.

Förstår mig rätt, vi ses ju hela tiden. Men liksom bara hon och jag – så länge.

Visste ni att jag och Forni lärde känna varandra när vi var runt elva år. Vi spelade nämligen basket i samma klubb, Skuru IK. Mickis spelade med 89-orna och jag 88-orna. Men jag tror inte att vi fann varandra på basketplanen, utan snarare i dimman på en hemmafest i saltis. Det var Forni som fick mig att starta en blogg. Hon var först ut med sin blogg ”Rar” sedan kom jag halkandes efter hack i häl med min blogg ”Shecity”. Det var tider det, haha.

Sedan dess har vi gjort allt tillsammans. Flyttat hemifrån till vår första lägenhet, rest världen över, skrattat, gråtit, blivit för fulla, dansat på bardiskar, älskat, hatat.

Så härligt med vänner som man kan rinna genom åren med, blicka tillbaka på stunder som var livsomvälvande då – men som vi skrattar åt idag.

Minnen är det finaste vi har.

Och nu står vi här idag – sjukt att jag känt den här donnan i 18 år snart. Fy fan vad gammal jag börjar bli, haha.

Ändå coolt att vi hängt ihop så länge. Ni ska veta hur olika vi är när det kommer till det mesta – som natt och dag, haha. Men ändå så lika på något sätt. Kanske lika i hjärtat.

Jag är så jävla trött på mina. Nej, jag skoja – jag vill inte byta ut mina, haha. Men jag pratade om vänskap häromdagen med en kompis. Jag är extremt bortskämd och oerhört tacksam över att ha ett stort härligt gäng människor som jag kan kalla riktigt nära vänner. Medan min kompis beklagade sig över att hon hade för få. Hon har flyttat runt en hel del och inte alls bott i Stockholm så länge i vuxen ålder. Hon är världens mest fantastiska människa, svinrolig och har sjukt många bekanta. Men inte så pass nära att hon känner att hon kan ringa och fråga om de ska ses på tu man hand (tycker hon). Hon klagade alltså inte på den nära vänskapskretsen hon hade. Men många kvällar är flera av hennes närmsta vänner uppbokade (eller bortresta) på annat och hon finner sig sittandes själv hemma trots att hon egentligen vill umgås med människor.

Jag har själv alltid varit en människa som haft/har ganska lätt för att skaffa nya vänner. Men det kanske främst är för att jag är väldigt bra på att hämningslöst bjuda in både främlingar och bekanta eller kanske framförallt oblygt bjuda in mig själv till folk jag inte ens känner för  jag tycker de verkar härliga. Men hon känner sig för påflugen och vill inte inkräkta på deras privatliv. Vilket jag kan förstå. Även om jag tror att de skulle bli förbannat glada om hon gjorde det. Hon erkänner själv att hon faktiskt kanske måste börja våga ta steget och anstränga sig för att lära känna nya kompisar.

Då började jag fundera på hennes dilemma. Borde det inte finnas en Tinder-app för vänner? Idag har det ju blivit acceptabelt att dejta online för att hitta sin partner. Kan inte samma sak gälla för vänskap? Utan att man framstår som creepy och konstig. En app för sköna peeps online som vill ta ett glas och snacka av sig en tisdag? Eller ha någon att kolla på Paradise Hotell med en torsdag? Där man blir ihopmatchad utifrån ens intressen och kanske område. Kanske skulle känns konstigt de första tio minuterna som vilken blinddate som helst. Men tänk om man hittar en ny bästa vän för livet? Alla kanske inte har möjligheten att träffa nya människor på ett naturligt sätt som tex i jobbet.

I Stockholm överlag är det ju väldigt svårt att lära känna folk om man jämför bara med Göteborg. Där blir man ju kompis med folk bara man sätter sig nära någon på Spårvagnen. För att inte tala om USA eller framför LA där man är vänner och inbjuden till helgens middag efter bara några minuters samtal.

 Så då kom jag på idéen! Ska man (läs: jag) starta en app? Haha! Vad tror ni? Eller finns det redan? Vad skulle den heta? BFF (så bra namn, haha och en bild på typ Paris och Nicole back in the days). Eller kanske styra upp en stor AW för alla härliga ladies i Stockholm? Typ ett ”BFF-mingel” på Riche? Hur kul hade det varit?

Japp, nu är det dags att gå vidare i livet! Mina 3 år på Bubbleroom har varit fantastiska och jag har lärt känna människor som alltid kommer vara en del av mitt liv. Kommer även sakna Spotlifegänget. Men nu är det dags att testa vingarna och prova något nytt! Så välkomna till mitt nya hem här på Metromode!

A trip down memory lane….