Petra Tungården

Det bästa med mitt jobb är att jag kan jobba från hela världen. Och bestämma över mina egna arbetstider. Förra veckan satt jag ganska många sena nätter för att kunna vara i Dubai med Markus för en weekend.

Nu ligger han ute och steker i solen och jag sitter inne och jobbar med nÃ¥gra lämningar till Metro. Ibland blir han frustrerad för att jag är konstant uppkopplad. Men är man i min bransch sÃ¥ mÃ¥ste man nästan det. Bara de tvÃ¥ senaste dagarna har det trillar in tvÃ¥ stora kampanjer som mÃ¥ste ha besked omgÃ¥ende. Jag älskar mitt jobb. Jag ser det aldrig som nÃ¥got nödvändigt ont – utan tycker det är sÃ¥ förbannat kul.

Varken jag eller Markus har varit i Dubai förut. Det var Lovisa, min kompis, som driver World Citizen som tipsade om att vi borde åka hit. Ska berätta mer om det sen.

Så mysigt att bara vara på semester med Lorpan. Haha, jag ger Markus nya smeknamn varje vecka. De två senaste veckorna har det varit Lorpan. Våra barn kommer bli helt förvirrade av alla namn jag kommer ge de.

Exakt hur det gick till när vi blev uppgraderade BIG TIME – och gick frÃ¥n ett standard rum till en jävla villa ute pÃ¥ vattnet med egen terass ska jag berätta för er i eftermiddag. Haha, sÃ¥ här sÃ¥g inte vÃ¥rt sovrum ut första natten.

Japp, det är ett glasgolv och under simmar massa fiskar! Så sjukt, haha!

Än idag är jag en riktigt tidningsjunkie. Jag älskar magasin. När jag var yngre la jag alltid min lördagsgodispeng på tidningar (och åt upp mina småsyskons godis). Haha, eller när jag fick låna mamma och pappas ICA-kort så länsade jag alltid tidningshyllan på ICA Maxi i Nacka i smyg. Haha, den utgiften har man fått äta upp många gånger.

Jag är vidrig att resa med för jag släppar alltid med mig 20 kg papper i övervikt vart jag än ska. Förstår inte grejen med tidningar i paddan. Hela grejen med magasin är ju att kunna bläddra i dem.

Att starta upp nya företag och se ens idéer bli till nÃ¥got mer än bara drömmar och faktiskt bli till nÃ¥got verkligt är bland det roligaste jag gjort. Jag och Linn har precis startat upp vÃ¥rt bolag, ”I nöd och lust” tillsammans för podden.

Innan årskiftet eller i början på nästa år har jag förhoppningsvis två nya företag till att berätta om.

Minns ni det här inlägget som jag skrev i somras? Att jag hade ett nytt projekt på G, som jag och en killkompis jobbat på i snart ett år mer eller mindre i perioder (läs här!).

Snart börjar äntligen produktionen ta fart – när alla prover är 100 % korrekta efter mycket om och men. Som ni vet lever jag efter mottot:

”Klä dig rätt för din kropp”

Det är grundtanken och idéen med hela företaget.

Eftersom passform är det jag tycker väger tyngst, har vi lagt väldigt mycket tid, pengar och energi på mönsterkonstruktion och jakten på följsamma, men också hållbara material.

Jag vill inte göra slit och släng plagg. Min dröm är att göra plagg som du år efter år kan plocka fram utan att de känns otrendiga. Tidlösa plagg med en modern tvist.

Det är vår vision och dröm.

Japp, ni kan ju gissa vad som är in the making, haha.

Varför är det så läskigt att våga investera i sig själv. Det borde ju vara det tryggaste och säkraste kortet att satsa på? Man vet ju sin egen kapacitet och vad man är kapabel till.

Men ibland går man vilse i rädslan och tankarna banar iväg. Vad kommer hända om jag vågar ta steget? Tänk om min idé inte flyger utan snarare kraschar.

Tänk om? Tänk om? Tänk om? Tänk om? Tänk OM!

Jag avundas människor som bara vågar kasta sig rakt ut i ovissheten utan att veta vart deras nästa steg ska leda dem. Människor som är totalt orädda som omfamnar framtiden utan ett minsta tvivel – eller fallskärm. Människor som inte velar.

Jag är dessvärre en velig människa. Som väger fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ältar och ältar. Vänder på varje sten. Jag har svårt att släppa taget om tryggheten. Men nu har jag bestämt mig att det är dags att våga stänga en dörr. Jag kommer inte stänga den helt – men tillräckligt mycket för att ha tid att öppna ett annat fönster.

Jag känner på mig att 2017 kommer att bli mitt år. Ni vet när man har en känsla som bubblar i en, en känsla av förväntningar och nyfikenhet.

Vid lunch får ni en sneak peak på vad jag jobbat med det senaste året… 

 _______

Vad är ert drömyrke eller idé? Om ni får sväva iväg helt fritt?