Petra Tungården

Jag är så taggad imorgon bitti ska Gissell Cures nämligen fylla i den kosmetiska tatueringen på mina bryn. Hon ska bara göra en snabb touch up. Jag tappade ju ganska mycket strån i våras, tror det berodde på att jag stressade för mycket och att min mage inte mått helt hundra. Nu börjar dock hårsäckarna vakna till liv igen. Så jag hoppas de är tillbaka i sitt vanliga jag snart igen. Det är nog bland det mest värda jag har gjort, det går så snabbt att göra sig iordning på morgonen. Dock skuggar jag fortfarande i brynen för att de ska se fylliga ut, men det tar en sekund när formen är på plats.

Så här såg det ut sist jag pigmenterade ögonbrynen hos Gisell – klick! 

Vill ni läsa om hur jag färgar mina ögonbryn så kan ni istället klicka – här!

Jag nästan skrek rakt in i skärmen när den här lägenheten kom upp på Hemnet. Så jag var faktiskt på visningen för den igår. Vi hade redan flyttat in mentalt. Ironiskt nog låg den på samma adress som min förra lägenhet. Jag knarkar nämligen Hemnet och är inne varannan dag, minst. Dock fick jag ingen känsla när jag klev innanför dörrkarmen. Den var inte alls bra planerad och kändes nästan mindre än vår trots att den var hela 120 kvm. Våran är 87 kvm. Den skulle behöva ganska mycket kärlek och flytt av väggar för att skapa större ytor och rum. Det spelutrymmet fanns verkligen inte i vår budget. Jag kände mig nästan lättad när jag gick ut genom dörren, men fick också dåligt samvete. Det kändes nästan som att jag varit otrogen mot vårt hem.

Var så skönt att komma hem efter visningen, kände mig lite extra nöjd över vårt hem hela kvällen igår, haha. Det är så stora sociala ytor – och det kommer nog bli svårt att hitta en lägenhet som har de förutsättningarna och som känns så luftig.

Imorse bestämde jag mig för att flytta dagbädden, den blir för stor i vårt rum – och för mörk. Ångrar så mycket att jag inte beställde den i beige från danska Handvärk (titta vad fin den är). Så just nu får vår nya ögonsten Utrecht som står i sovrummet ta den platsen tills vidare. Jag klickade dessutom hem en ny lampa som jag trånat efter ett bra tag från Mantis. Kände att jag var skyldig vårt hem lite extra kärlek efter sveket.

Har också bestämt mig för att sälja Tom Dixon borden tror jag. De passar sjukt bra in i rummet rent färgmässigt, men har haft de i så många år så är sugen på något nytt.

Har beställt den vägghängda från Mantis i samma utförande. Gah, måste verkligen hitta något att hänga på väggen. Hittar ingen konst vi gillar – eller okej största dilemmat är nog att vi inte har råd med det vi vill ha. Ska be min lillasyster Lollo måla en tavla istället tror jag.

Vill ha något mjukare, som smälter in bättre.

Jag har så mycket bilder kvar från semestern som jag inte publicerat. Hur sugen blir man på varmare bredgrader när det är så grått? 

Halsen är fortfarande tjock, ögonen glansiga och jag låter fortfarande som en gås. Men bihålorna känns iallafall lite bättre. Måste ta mig ner till kontoret idag en snabbis och avverka två möten.

Idag kommer äntligen Markus hem. Han har varit bortrest hela helgen med jobbet. Bara för några år sedan så avskydde jag att vara ensam. Jag nästan klättrade på väggarna. Tror inte jag var trygg med mitt eget sällskap. Jag undrade antagligen vad alla andra gjorde, tror inte jag kunde slappna av. Idag tycker jag om att vara själv – och kan längta till kvällar när jag ska få vara helt solo. Jag tror det är otroligt viktigt att kunna umgås med sig själv. Att få landa i sina egna tankar, bara mysa runt i lägenheten och pilla och piffa. Bara vara. Idag kan jag ibland föredra att vara själv vissa kvällar och medvetet välja bort sociala tillställningar – det skulle aldrig hänt för några år sedan.

Men två nätter räcker gott och väl, nu är Lorpan mer än välkommen hem. Att sova utan Markus är inte lika mysigt som att få någon timme på kvällen själv. Kan ni fatta att vi snart varit tillsammans i tre år. Helt galet. Ibland går tiden så snabbt.