Petra Tungården

IgÃ¥r lös solen med sin frÃ¥nvaro. Men idag däremot är det pangväder sÃ¥ nu ska hela familjen kasta sig ut i backen. Det är Markus första gÃ¥ng i alperna, han Ã¥kte skidor när han var yngre, men utöver det har han inte Ã¥kt sÃ¥ mycket. Men han är sÃ¥ duktig. IgÃ¥r fick han däremot nÃ¥gra smÃ¥ sammanbrott när jag försökte ge honom ”tips” när det snöade som mest, sikten sög och det var jävligt brant. Kändes som att vi var Gullan och hennes man direktör Jönsson i Sällskapsresan. Ni vet när hon vägrar och ställer sig och röker tre paket i backen, sedan kommer den schweiziska backrestaurangvärden Rudi och charmar henne. Tur att det inte kom nÃ¥gon stilig italienska efter vÃ¥rt gnabb och charmade honom.

Before.

After.

När alla andra tog en liten nap tog jag och Lollo en tur på stan. Den här byn är så pittoresk och mysig. Känns nästan som att man är inkastad i en julfilm eller julkalender.

Vi avslutade vår tur med att köpa hem massa goda ostar på det här söta lilla hålet i väggen.

(annonslänk) Träningskit Onzie

Det här året har jag bestämt mig för att jag ska varva min träning på Kampsportslabbet med Becore. Man använder så många muskelgrupper som jag inte kommer åt annars. Det är mycket statisk träning som ger brutal mjölksyra. Du måste spänna musklerna samtidigt som du ska hålla emot och ha koll på balansen för annars glider plattan i maskinen iväg.

Igår kväll kom familjen och Markus fram till Alagna i Italien. Dock har vår skidresa startat med ösregn nere i dalen, men nu ska vi försöka ta oss uppåt och se om det går att åka iallafall. Delar av systemet är såklart avstängda men några liftar är öppna så vi får se hur det går. Haha, vi får väl traska upp med paraplyer eller något för det regnar verkligen utav helskotta.

Jag och Sara firade in ledigheten dagen före julafton på Diplomat med bubbel på deras uteservering. Nu känner jag mig däremot så redo att satsa på en klassisk januari nedskärning. Jag vill inte förbjuda något, bara göra smartare val. December var ju som sig bör kantad av roliga events, middagar och fester som avlöste varandra. Men nu känner jag mig redo för mindre kött, tunga gräddiga såser och bubbel. Däremot får det gärna slinka ner något undantag här och där, men kanske inte till vardags.

Men hörni idag rev jag iallafall av årets första träningspass. Motivationen finns inte riktigt där än. Jag vet exakt vilken känsla jag saknar – glöden. Ni vet hungern som får en att ta i det där lilla extra. Däremot blev jag sprudlande glad av min vistelse eller okej jag var glad när jag var klar med mitt besök på gymmet. Tänker att jag får satsa på pass tills jag lyckas starta igång maskineriet igen. Och sen om några veckor kommer det bara säga pang och så är jag igång igen och inne i snurran.

Knepet är att aldrig sluta, för då måste man börja om igen och det är det jobbigaste, den förbannade startsträckan. Varför lär man sig aldrig av att man mår bättre av att träna regelbundet?

Men nog om min uteblivna träning, för i eftermiddag sätter jag mig på ett plan till Milano, närmare bestämt Alagna för att åka skidor med familjen. Har någon av er varit där? Har ni några tips? Skidor kan ju vara världens bästa och härligaste träning. Håller tummarna för puder och strålande sol.