Petra Tungården

Ni har väl inte missat att I Nöd och Lust är tillbaka – lite snyggare, lite härligare och förhoppningsvis även lite klokare. Som jag saknat podden, det är så härligt och typ nästan förlösande att bara prata helt ohindrat i en timme i sträck med en av sina absolut bästa vänner.

Det var säsongspremiär i förra veckan! Vi  avhandlar allt från jobbiga möten med gamla flammor till killar vi kunnat klara oss utan och våldsamma naprapater. Jag definierar min absolut sämsta dejt (kanske världens sämsta dejt) och pratar om problematiken med att bo ensam i en nödsituation medan Linn är fascinerad av fenomenet Skin Hunger.

I avsnitt nummer två snackar vi svartsjuka och att känna sig utanför. Dessutom lanserar Petra sin dröm om en makeover-salong och den eviga frågan om man verkligen kan vara vän med sitt ex besvaras.

Jag vaknade svullen som en ballong i ansiktet i söndags. Jag blir så ”vätskefylld” i ansiktet. Vad tusan beror det på? Kan vätskan bara typ placera sig på stjärten eller brösten istället. Inte på mina ögonlock tack.

Mamma kom förbi lägenheten med massa ved och för att låta mig premiärköra bilen själv. Jag blev så besviken för jag skulle boka en: ”Drive Now” alltså en bil som du kan låna, bara för någon timme. Men tydligen var man tvungen att ha haft körkort i minst ett år för att få bli medlem. Förståeligt i och för sig, haha.

Vet ni någon bilpool som lånar ut till härliga amatörer som precis fått körkort? Jag är så sugen på att köra bil nu! Jag funderar nästan på om jag ska försöka leasa/låna en bil bara under någon månad så jag verkligen får möjlighet att köra. Vi brukar nämligen ofta ha lediga parkeringsplatser utanför oss.

Mammas bil är som en sopbil, haha. Man fattar ju vem man ärvt sitt organiserade jag ifrån.

Sedan åkte jag och världens sötaste mamma och plockade upp en söt, men bakfull, Bosse och körde ut till Sickla för att äta lunch på Urban Deli.

Efter lunchen kollade vi runt i lite butiker. Bosse tog varje tillfälle i akt att lägga sig ner på diverse ställen i olika butiker. Hon hade nämligen huserat en stor fest dagen innan och var med gott samvete trött. Ser ni blicken?

”Snälla sluta släpa runt mig, kan vi inte bara åka hem nu. Gör slut på mitt lidande.”.

Sedan blev det måndag och jag gick till kontoret. Den här puddingen gjorde entré och jag frågade om jag fick ta en bild på min snygga vän och hennes nya fantastiska nya byxor från Mango. Hon ställde gladeligen upp. Det är väldigt inspirerande (och oekonomiskt) att dela kontor med 12 fashionistor. Jag gick nämligen in på Mangos hemsida och köpte byxorna direkt.

Vid lunchtid lämnade jag mina snygga fashionkompisar och begav mig till Kungsholmen för att gå på min påfyllning och fixa till brynen hos Gissell. Jag sa att jag ville ha en tjock ”svans” á Kardashians. Gissell påminde mig snällt om att mina bryn inte hade den kapaciteten. Men lovade att jag skulle få en blond Kardashian touch. Jag kände mig nöjd med de lovorden.

Efter man ritat upp brynen mäter man avståndet på något finurligt sätt i en app.

Sedan går hon loss med ”skarpelen” eller mininålarna som gör små snitt i huden.

När Gissell kört loss två varv får man ligga och vara så här gullig i några minuter, medan färgen sjunker in. Skickade en bild till Lorpan och frågade om han fortfarande var säker på att han ville gifta sig med mig. Han dröjde ovanligt länge med sitt svar.

På kvällen satt jag uppe halva natten och bara letade massa inspiration till lite olika projekt och bröllopet.

Satt i min lilla mysiga grotta.

Igår kväll åt jag middag med den här favoriten på tu man hand. Det var så längesedan vi sågs bara jag och Sara. Vi pratade i mun på varandra i tre timmar, sedan åkte vi för att säga hej då till Fingal och Mathilda.

De jävlarna ska nämligen till Bahamas i två veckor och götta sig. De skulle åka ut till Arlanda bara några timmar senare. Funderar starkt på att avfölja dem på alla sociala medier under den här perioden. Ska dra en rejäl vända med brun utan solen inför vårt nästa möte.

Alltså jag älskar Fingals lägenhet – den är så mysig. Så tjejig och inbjudande bara. Man vill liksom aldrig lämna den.

Just nu går jag på någon form av högvarv. Jag har så mycket tankar inför 2018 – det känns som ett helt nytt liv. Det är så mycket nytt som kommer att ske på alla plan. Jag kan inte riktigt avslöja något än – men snart så. Jag vill bara sätta igång nu.

Jag är verkligen en människa som nästan blir helt manisk när jag vill något och brinner för det, men min last är att jag också är jävligt dålig på att göra saker jag inte vill göra eller känner lust inför. Jag kan verkligen dra mig för att betala räkningar och göra administrativa saker. Jag är väldigt bra på att komma på idéer och sätta fröet, men mindre bra på att underhålla vissa projekt. Jag behöver någon som räddar mig där – som pushar mig och driver igenom.

Just nu är jag inne i en nästan manisk kreativ period, det är som att hela havet stormar i huvudet, så många tankar som överlappar varandra. Jag har lärt mig att skriva ner precis allt, annars glömmer jag. Det här kanske låter flummigt men ibland hoppar jag så mycket i mina tankar att jag glömde vad det ens var jag höll på med från första början. Jag har aldrig haft problem med att studera eller prestera i skolan när jag väl sitter bänkad framför skärmen. Men vägen dit kan vara lång och ofta har jag studerat in prov i sista sekund, under press. Nästan så att det krävs den pressen för att jag ska ta tag i det.

Ibland tror jag verkligen att jag har en släng av ADHD. Jag har tänkt att jag ska kolla upp det flera gånger, men det faller alltid mellan stolarna.

Känner någon av er igen er?